En riksdagsmans dilemma
Demokrati betyder folkvilja. Det innebär att politiker har de mandat de är valda på för Kommun, Landsting eller Riksdag.
När jag i min blogg 3 januari skriver att ”Skärpt strandskydd hotar Norrbotten” så är det för att i Norrbottens (och Norrlands) inland så behövs det inte mer utan mindre restriktioner för strandskyddet i glesbefolkade och samtidigt sjörika områden. Det är för att det ska bli mer attraktivt att bo och bedriva verksamhet i glesbygd. Så långt är nog riksdagsman Stefan Tornberg (c) också från Norrbotten och jag helt överens. Människor ska kunna leva och bo och verka i alla delar av vårt land.
Stefan Tornberg skrev på sin blogg:
Bo Hultin, moderat kommunpolitiker, förvånar genom att i sin blogg förespråka att den tidigare socialdemokratiska regeringens förslag till strandskyddslag nu ska förverkligas. Ännu mer besynnerligt blir det när Bo Hultin uppenbart utgår från att den nya Alliansregeringen vill skärpa strandskyddet ytterligare. Verkligheten är precis tvärtom – det lokala bestämmandet över strandskyddet ska öka. Det är därför sossarnas lagförlag dragits tillbaka.
Som moderat kommunpolitiker i Boden och landstingspolitiker i Norrbotten har jag mandat av de väljare som valt mig att verka för att förbättra förhållanden för oss som bor här. Nu det kommer signaler från centralt håll att det lagförslag som det behövts fyra år för att utarbeta ska försenas ytterligare 1-2 år. Detta för att ännu mer skärpt lagstiftning skall arbetas in. Inom vissa områden vill krafter att strandskyddet ska utökas från 100 till 300 meter. Starka krafter vill frånta kommunerna rätten att själva bestämma var lättnader ska få införas. Detta är inte alls bra för de som bor i glesbefolkade sjörika områden i Norrlands inland.
Jag har läst utkastet till lagförslaget och dess bakgrundstext, Stefan Tornberg medger att han inte har läst lagförslaget. Jag vet vilka krafter som legat till grund för att senarelägga lagförslaget 1-2 år för att det ska kunna skärpas ytterligare. Det är därför som jag påtalar problemet. Och jag är inte ensam om att inse dessa farhågor.
Stefan Tornberg väljer att se min oro som ett angrepp på miljöministerns hanterande av lagförslaget. Det vore bättre att se till sakfrågan än att försvara en obegriplig senareläggning av ett lagförslag som ministern och hans departement redan har haft ett ½ år på sig att granska. Många ministrar har drivit fram betydligt tyngre och allvarligare beslut på mycket kortare tid.
Länk till inlägget på Stefan Tornbergs blogg.
Andra bloggar om: politik, miljö, strandskydd, moderaterna