BoHultin.se

Länsstyrelsens miljöchef J-O Westerberg döljer viktiga fakta och sprider osanningar i media om motiven till att bilda ett Kamajokk Naturreservat den 16 februari i år. Westerberg visar upp en skrämmande okunnighet om förhållandena kring beslutet.

Att besluta om Naturreservat mot markägarnas vilja är en allvarlig inskränkning av deras äganderätt. Westerberg skriver att ”staten konfiskerar ingenting”. Men konfiskera betyder indraga till staten utan full ersättning. Genom en rad interimistiska beslut sedan den 4 mars 2002 så har Länsstyrelsen fråntagit berörda markägare sin rätt att ta reda på sin egen stormfällda skog från december 2001. Den som varit värd 100 000-tals kronor och nu är full med skadeinsekter och bara ligger och ruttnar upp. Inte en krona har Länsstyrelsen betalat ut till berörda markägare. Och inte pågår det några förhandlingar. Och någon ersättningsmark har aldrig erbjudits. Konfiskering är här rätt ord Jan-Olov Westerberg.

Till media säger Westerberg att det inte finns några skadegörande barkborrar i Kvikkjokk som ligger så långt norrut. Medan Skogsvårdsstyrelsen i sin senaste tidning SkogsEKO avdelar hela 8 sidor för ”Kampen mot barkborrar, HELA LANDET ÄR RISKOMRÅDE”. Länsstyrelsen har det fulla ansvaret för att det nu ”i allmänhetens intresse” finns en jättestor barkborre odling i Kamajokk som dessutom är stormfälld skog och livsfarlig att besöka för turister, ortsbor och markägare. Hur okunnig får Länsstyrelsens miljöchef vara. Jag rekommenderar Westerberg att besöka Kvikkjokk och ta del av verkligheten.

Westerberg skriver ”att 1970 avverkades ett stort skogsområde i Kvikkjokk som upprörde många”. Detta skulle således vara ett av motiven för att bilda Kamajokk Naturreservat år 2007. Men på denna mark finns efter markberedning och plantering nu en vacker 5 meter hög 35 år gammal ungskog av tall och gran. Westerberg har glömt att på 1970-talet drev Skogsvårdsstyrelsen fram tvångsavverkningar och bötesbelopp för de markägare som inte avverkade fullvuxen skog för industrins behov. Minnet här var kort. Glöm inte heller att varken 1970 eller i dag kan skogsägare avverka skog utan Skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

62 % av Jokkmokks kommun är redan reservat. Det behövs inga fler naturreservat varken i Kvikkjokk eller Norrbotten. Det finns över 20 000 privata skogsägare i Norrbotten som delar den uppfattningen. De flesta bor i inlandet och är mer eller mindre beroende av sin skog. Många markägare känner nu en stark oro över när Länsstyrelsen nästa gång kommer att klippa till med ett interimistiskt beslut, om en storm fäller deras skog.

Har förresten Landshövding P-O Eriksson redan glömt att han på Skogsvårdstyrelsens konferens i Luleå den 9 mars 2004 ställde krav på att ”stoppa alla nya reservatbildningar”. Tre år är för kort tid för att glömma det anförandet. Vi var flera 100 som lyssnade och jag har pressklippen kvar. Privata markägare vårdar ju sin skog som sin pensionsförsäkring.

Westerberg undrar varför markägarna i Kvikkjokk inte vill komma när Länsstyrelsen kallar till information i Jokkmokk. Svaret är nog att det handlar om 25 mil fram och åter utan ersättning, det begriper nog de allra flesta. Ett tips är att lägga mötena i Kvikkjokk.

Det finns varken samråd av markägare eller reproduktion av järv eller utter i Kamajokk. Dessutom är det eldningsförbud i naturreservat där inte en kvist för brytas. Och besluten meddelas inte till berörda markägare. Trots att Länsstyrelsen påstår motsatsen. Det är nu hög tid för P-O Eriksson att ompröva sitt beslut att bilda ett Kamajokk Naturreservat.

Bo Hultin, moderat skogsägare