BoHultin.se

Nu gångna onsdag till söndag genomfördes Jokkmokks Marknad för 403:e gången sedan kung Karl IX beslutade att marknad skulle hållas där från år 1605. Landshövding P-O Eriksson fd (c) förrättade invigningen i onsdags den 6 februari som av kalendariska skäl i år blev på samernas nationaldag. Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) hälsade på från torsdag till lördag och visade sig kunna hantera både ren och ackja vid den prestigefyllda renrajden. Marknaden viktig för samer och för bygden med nu en omsättning på nära 100 mkr med över 500 marknadsstånd och med över 4000 besökande från när och fjärran.

Erlandsson visade sig vara en lyssnande minister från Smålands djupa skogar med stor förståelse för skogsbrukets förutsättningar och villkor. Så har han också en lantmätarutbildning i botten och har god erfarenhet av äganderättens betydelse för den privata skogsägaren inte minst när hårda stormar vräker ned Småländsk skog eller när Länsstyrelser beslutar bilda reservat utan samråd med den enskilde.

Några ord hann säkert P-O Eriksson och Eskil Erlandsson byta kring det överklagande som nu ligger på Regeringens bord. Ett överklagande av landshövding P-O Erikssons beslut att mot markägarnas vilja bildade ett Kamajokk Naturreservat den 16 februari 2006. Ett ärende som fördröjts sedan en storm i december 2001 fällde skog för miljontals kronor och där markägarna förhindrades att ta reda på sin skog genom ett Länsstyrelsebeslut 4 mars 2002.

Regeringen kommer att ta ställning till markägarnas överklagande i april 2008. Norrbotten och Jokkmokk behöver inte fler skogsreservat när redan 80 % av Jokkmokks Kommun är reservat. Skog skall kunna skötas och brukas. Maktmissbruk måste beivras. Den enskildes äganderätt måste vara säkerställd. Det är en grundpelare i ett svenskt rättssamhälle.

Andra bloggar om: skogsbruk, naturreservat, politik, äganderätt

Länk till intressant.se

Länsstyrelsens miljöchef J-O Westerberg döljer viktiga fakta och sprider osanningar i media om motiven till att bilda ett Kamajokk Naturreservat den 16 februari i år. Westerberg visar upp en skrämmande okunnighet om förhållandena kring beslutet.

Att besluta om Naturreservat mot markägarnas vilja är en allvarlig inskränkning av deras äganderätt. Westerberg skriver att ”staten konfiskerar ingenting”. Men konfiskera betyder indraga till staten utan full ersättning. Genom en rad interimistiska beslut sedan den 4 mars 2002 så har Länsstyrelsen fråntagit berörda markägare sin rätt att ta reda på sin egen stormfällda skog från december 2001. Den som varit värd 100 000-tals kronor och nu är full med skadeinsekter och bara ligger och ruttnar upp. Inte en krona har Länsstyrelsen betalat ut till berörda markägare. Och inte pågår det några förhandlingar. Och någon ersättningsmark har aldrig erbjudits. Konfiskering är här rätt ord Jan-Olov Westerberg.

Till media säger Westerberg att det inte finns några skadegörande barkborrar i Kvikkjokk som ligger så långt norrut. Medan Skogsvårdsstyrelsen i sin senaste tidning SkogsEKO avdelar hela 8 sidor för ”Kampen mot barkborrar, HELA LANDET ÄR RISKOMRÅDE”. Länsstyrelsen har det fulla ansvaret för att det nu ”i allmänhetens intresse” finns en jättestor barkborre odling i Kamajokk som dessutom är stormfälld skog och livsfarlig att besöka för turister, ortsbor och markägare. Hur okunnig får Länsstyrelsens miljöchef vara. Jag rekommenderar Westerberg att besöka Kvikkjokk och ta del av verkligheten.

Westerberg skriver ”att 1970 avverkades ett stort skogsområde i Kvikkjokk som upprörde många”. Detta skulle således vara ett av motiven för att bilda Kamajokk Naturreservat år 2007. Men på denna mark finns efter markberedning och plantering nu en vacker 5 meter hög 35 år gammal ungskog av tall och gran. Westerberg har glömt att på 1970-talet drev Skogsvårdsstyrelsen fram tvångsavverkningar och bötesbelopp för de markägare som inte avverkade fullvuxen skog för industrins behov. Minnet här var kort. Glöm inte heller att varken 1970 eller i dag kan skogsägare avverka skog utan Skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

62 % av Jokkmokks kommun är redan reservat. Det behövs inga fler naturreservat varken i Kvikkjokk eller Norrbotten. Det finns över 20 000 privata skogsägare i Norrbotten som delar den uppfattningen. De flesta bor i inlandet och är mer eller mindre beroende av sin skog. Många markägare känner nu en stark oro över när Länsstyrelsen nästa gång kommer att klippa till med ett interimistiskt beslut, om en storm fäller deras skog.

Har förresten Landshövding P-O Eriksson redan glömt att han på Skogsvårdstyrelsens konferens i Luleå den 9 mars 2004 ställde krav på att ”stoppa alla nya reservatbildningar”. Tre år är för kort tid för att glömma det anförandet. Vi var flera 100 som lyssnade och jag har pressklippen kvar. Privata markägare vårdar ju sin skog som sin pensionsförsäkring.

Westerberg undrar varför markägarna i Kvikkjokk inte vill komma när Länsstyrelsen kallar till information i Jokkmokk. Svaret är nog att det handlar om 25 mil fram och åter utan ersättning, det begriper nog de allra flesta. Ett tips är att lägga mötena i Kvikkjokk.

Det finns varken samråd av markägare eller reproduktion av järv eller utter i Kamajokk. Dessutom är det eldningsförbud i naturreservat där inte en kvist för brytas. Och besluten meddelas inte till berörda markägare. Trots att Länsstyrelsen påstår motsatsen. Det är nu hög tid för P-O Eriksson att ompröva sitt beslut att bilda ett Kamajokk Naturreservat.

Bo Hultin, moderat skogsägare

I fredags (16 februari) beslutade vår landshövding P-O Eriksson med hjälp av sin styrelse att bilda ett 6 km2 stort Kamajokk Naturreservat straxt norr om Kvikkjokk. Beslutet fick gillande applåder av Naturskyddsverket som tycker att det är alldeles för lite reservat i Norrbotten.

Undrar om landshövdingen och hans styrelse nu känner sig stolta över sitt beslut. Stolta över att ha kört över berörda markägare. Stolta över att ha kört över Jokkmokks kommun som även 2005 och också nu kraftfullt avstyrkt förslaget att bilda ett Kamajokk Naturreservat.

För de som inte vet så finns det redan 4 nationalparker, 27 naturreservat och 38 Natura 2000 områden inom Jokkmokks kommun. Det finns redan 11 040 km2 skyddade arealer i Jokkmokks kommun där hela 62 % av kommunens yta utgörs av naturskyddsområden. Det måste finnas en smärtgräns för hur mycket naturreservat en kommun ska kunna påtvingas.

För de som inte vet så betyder naturreservat förbud att där bedriva skogsbruk och all verksamhet. Där är det förbud att uppföra byggnader och framföra motorfordon. Där är det till och med förbud att bryta kvistar. Det betyder att staten antingen tvångsinlöser marken eller betalar en blygsam intrångsersättning till markägaren som inte längre kan nyttja och bruka sin egen mark.

För oss som regelbundet besöker Kvikkjokk området är det kanske lättare att förstå den frustrering och vanmakt som ortsbefolkning och privata markägare känner när deras jord och skog konfiskeras av staten genom landshövdingens beslut. Att Länsstyrelsen har utrett frågan i fem år är ju inget sakskäl för att besluta om detta reservat på ytterligare 6 km2 till de övriga 1655 km2 naturskyddade områdena i Kvikkjokk området. Det nu beslutade naturreservatet har ju heller inget särskilt skyddsvärde eftersom hälften av den privatägda marken har brukats i flera hundra år. Det gör landshövdingens beslut än mer obegripligt.

Själv har jag vuxit upp 30 meter från järnvägsspåret mellan Boden och Haparanda som nu ska elektrifieras vilket starkt kommer att begränsa mitt och många bybors tillgänglighet till våra marker. Självklart måste vi alla acceptera att staten tar den mark i anspråk som behövs för att förbättra kommunikationerna på Nordkalotten. Det kan var och en ha förståelse för.

Men det som blir obegripligt är när landshövdingen beslutar att konfiskera mark som sedan generationer brukats av dem som är ägare. Det är ett allvarligt angrepp mot äganderätten. Det är väl ingen som på allvar tror att staten och Naturskyddsverket bättre kommer att vårda den mark än de i Kvikkjokk som nu äger den. Det är väl ingen som på allvar tror att ortsbefolkningen skulle skada eller förstöra Kamajokkens naturvärden som de ägt sedan generationer tillbaka. Det är viktigt att värna ortsbefolkningens hävdvunna äganderätt både i Kvikkjokk och i övriga Norrbotten.

Bo Hultin
Moderat politiker och skogsägare från Boden

Vart fjärde år får väljarna bestämma vilka politiker de vill ge förtroendeuppdrag de närmaste fyra åren i Riksdag och Landsting och Kommuner. Men redan ett år före valdagen måste de politiker som vill bli valda eller omvalda anmäla detta till sina partiorganisationer.

Så ska partiernas medlemmar i provval fastställa ordningsföljden på valsedlarna. Ett halvår före valdagen startar valrörelsen mera på allvar. Varje parti vill ju ha så många röster och så stort inflytande som möjligt. Varje politiker vill få så många personkryss som möjligt för att bli vald eller till och med ”personvald” till eftersträvat mandat.

Den 17 september 2006 genomfördes alla tre valen efter en lång och intensiv valkampanj. Några politiker hade fått ekonomiskt stöd eller annat stöd i valrörelsen av sina partier eller av sponsorer som haft resurser de ville avdela av olika skäl. Andra politiker fick försöka att med debattartiklar och valstugearbete övertyga väljarna att de var de mest lämpade att bli valda. Några dagar efter valet blev det slutliga valresultatet klart till glädje eller till besvikelse.

Den 3 oktober hölls Riksdagens högtidliga öppnande och nyvalde statsministern kunde den 6 oktober hålla sin regeringsförklaring och redovisa sin ministerlista. Redan den 16 oktober kunde nye finansministern överlämna Regeringens budgetproposition till Riksdagen. Här var det inte fråga om några sega långbänkar. På mindre än en månad var maktskiftet genomfört.

Men i kommuner och landsting där tar allt betydligt längre tid. Visserligen fick de nyvalda till fullmäktige före årsskiftet fastställa budgeten för 2007. Men nyvalda till styrelser i kommun eller landsting fick inte påbörja sina uppdrag förrän efter den 1 januari 2007. Nyvalda Kommunalråd och Landstingsråd fick inte heller tillträda sina uppdrag förrän efter årsskiftet.

Nu har det tagit ytterligare en månad av 2007 innan det kallats till de första styrelsemötena. Många nämnder i kommunerna har ännu inte ens den 1 februari haft sina första sammanträden. Utbildning till de nya uppdragen har ännu inte heller kommit igång inom alla nämnder.

Visst är det helt otroligt märkligt att ett helt år av den fyraåriga mandatperioden bara försvinner i valrörelse eller ett helt obegripligt segt eftervalsarbete innan de förtroendevalda kan börja lösa de uppdrag som väljarna gett dem förtroende att utföra.

Ska det ta nästan ett halvår efter valdagen innan valresultatet får genomslag i politisk ledning. Ska det vara så obegripligt långa startsträckor för att påbörja det politiska arbetat som väljarna har beslutat i val. Lagstiftare och statsvetare och politiker borde gemensamt begripa bättre.

Bo Hultin
Omvald Kommun- och Landstingspolitiker

Andra bloggar om: politik, val 2006, samhälle

Länk till intressant.se